Oro för arbetslöshet större än rädslan att smittas av coronaviruset

Det har varit en orolig tid för personalgruppen på Hotell Björken i Umeå. Receptionisten Jenny Wikman och platschefen Ingrid Elmnert berättar att många fasat mer över att bli arbetslösa än sjuka i Covid-19. Korttidspermitteringarna har varit bra på flera sätt men Jenny tycker att fritid som inte är självvald bara är tid, som ska slås ihjäl.

Hotell Björken ligger bara ett stenkast från Norrlands universitetssjukhus. Det är ett helt vanligt hotell men närheten till sjukhuset och samarbetet med Region Västerbotten gör att man har en del patientgäster, det vill säga gäster som behöver boende under tiden de är patienter på sjukhuset. Det finns en kulvert mellan sjukhuset och hotellet som gör det enkelt att transportera patientgäster som har svårt att gå eller hitta själva. I övrigt har hotellet en hel del affärsresenärer, stafettläkare, studenter och turister. 

När pandemin slog till tömdes nästan alla de 248 rummen på gäster, ingen reste och sjukvården stängde ner stora delar av sin verksamhet. Platschefen Ingrid Elmnert beskriver de två senaste åren som helt sjuka.

”Jag gillar att utveckla saker och det har varit konstigt att bedriva en verksamhet som hela tiden avvecklas. Bakslaget hösten 2021 kändes tung. Det har varit som att sitta på en häst och hela tiden hålla emot”, säger Ingrid.

Hon är glad att hon snabbt gick till handling och ansökte om stöd för korttidspermitteringar när den möjligheten öppnade sig. 

”Den halverade beläggningen krävde lika många medarbetare som tidigare men inte lika mycket tid. Några har vi behövt säga upp men korttidspermitteringarna på växelvis 60, 40 och 20 procent räddade verksamheten och många jobb”, berättar Ingrid och framhåller också att utländska företag som hade arbetare i stora byggprojekt bidrog till att hotellet klarade den tuffa situationen eftersom de hyrde rum i långa perioder.

Stor oro – för arbetslöshet
En av skillnaderna på Hotell Björken jämfört med andra hotell är att det alltid finns en sjuksköterska i receptionen. De har inget vårdansvar men hjälper patientgästerna med till exempel såromläggningar, injektioner och mätning av blodsocker. Vid akuta situationer kan de göra en första bedömning och se till att de hamnar rätt inom vården. 

Jenny Wikman är av de sjuksköterskeutbildade som bemannar receptionen. Hon berättar att många möten handlat om att förhindra smittspridning och vad man ska göra om man får ett utbrott. Några gäster har insjuknat och varit i karantän på sina rum, men den riktigt stora oron har för många handlat om arbetslöshet. 

”Jag är 27 år och har inga underliggande sjukdomar så för egen del var jag inte orolig över själva sjukdomen. Däremot fanns en ständig oro över att bli arbetslös. Vad händer om en månad, finns jobbet kvar då?”, säger Jenny Wikman.

Men hennes jobb är kvar. När Jenny ringer upp för att berätta om de senaste två åren är klockan strax före klockan 21 och hon har precis anlänt till nattpasset i receptionen. Hon är född och uppvuxen i Umeå men utbildade sig till sjuksköterska i Uppsala. Efter ett par år på psykiatrin i samma stad ville hon bort från det stora patientansvar som hon kände vilade på hennes axlar. Hon kom till Hotell Björken sommaren 2019 och stortrivs.

”Det bästa med jobbet är gästerna. Jag trivs med att det är lite äldre personer som kommer hit. Jag tycker om att jobba med människor. Jobbet är mer repetitivt men här slipper jag hamna i lägen som handlar om liv och död. Och så är vi en fin arbetsgrupp. Det betyder också mycket”, säger Jenny.

Nattpassen brukar vara lugna. Det är mer sjuksköterskeuppgifter dagtid. Nattimmarna används till att administrera, städa, fylla på i kiosken och se till att det ser fint ut när morgongänget kommer till arbetet. 

”Vargtimmen runt tretiden är tuffast. När klockan passerat fyra känns det bättre”, säger Jenny. Hon beskriver sig som en nattuggla och att arbeta två nattpass i månaden fungerar bra.

Många trötta efter oro och ledighet
Att ha för mycket fritid funkar sämre. Det visade sig tydligt under korttidspermitteringen. Visst fanns det stunder då hon tyckte det var skönt att vara hemma med i princip bibehållen lön. Hon gick ner i lägre varvtal men samtidigt var det mycket tid att slå ihjäl. Till det kommer den gnagande oron över att bli arbetslös.

”Man måste ha ett jobb för att uppskatta fritid, annars blir det bara tid. Ju mindre man jobbar desto mindre arbetsför blir man. Jag hasade ner i soffan och blev kvar”, säger Jenny. 

Att det kan vara svårt att komma igång igen bekräftas av Anita Pettersson-Strömbäck, lektor vid Institutionen för psykologi på Umeå universitet. På universitetets egen hemsida säger hon att många som varit korttidspermitterade och hemmajobbare känner trötthet när de ska tillbaka till kontoren. Det är helt normalt. Det behövs lite is i magen. Social kognition är jättejobbigt samtidigt som vi människor är fenor på det. Hjärnan kommer att anpassa sig och vi vänjer oss. 

Ett före och ett efter
Så här nästan två år efter att pandemin bröt ut ser Ingrid att det finns ett före och ett efter. 

”Vi har stora problem när det gäller rekryteringar och detta gäller hela vår bransch, vissa yrkeskategorier som till exempel kockar och restaurangpersonal är svåra att rekrytera. Många har sökt sig till andra jobb eller börjat studera och många vill inte gå tillbaka till att jobba sena kvällar och helger.”

Jenny är nöjd med att äntligen vara tillbaka på sin vanliga tjänst på 75 procent. Hon tycker att det är skönt att få använda mer tid till något meningsfullt.

”Jag är förvånad över att inte fler söker sig hit. Det är ett jätteroligt jobb. Det är mindre variation och betalt men man slipper det stora ansvar som många sjuksköterskor har i vården. Fördelarna överväger så jag är glad att jag har det här jobbet”.